Ibland önskar jag...

...att jag var lite mer som killen med mobiltelefonen i videon nedan...fast kanske något mer subtil. I fredags vid eftermiddagsfikat, efter det att vinlotteriet var avklarat (ett vinlotteri som enligt min arbetsplats personalpolicy egentligen inte är tillåtet men som ändå drar över 50 deltagare varje fredag...civil olydnad kanske), så slog det mig att tänk om...tänk om man skulle knacka i kaffemuggen, plocka fram sin nylonsträngade, lätt ostämda, guitarr och säga: "Ursäkta mig...men nu när det är dags för helg så skulle jag vilja passa på att sjunga en sång som ni kan ta med er hem till era nära och kära...hoppas den kan hjälpa någon..."...och sen sjunga något som inte är en uppenbart kristen sång men som ändå inte kan missförstås...kanske slänga in ett omotiverat "oh lord" i nån brygga...när låten är slut hänger man lite lite för länge med huvudet innan man tittar upp och ler alldeles för brett och säger "Ha en riktigt bra helg allihop! Så ses vi på måndag igen...". Sen går man.